torsdag 23 juli 2009

Min historia!

Sådär, blev en träning på drygt elva minuter, 550 steg.
Sitter här och är alldels svettig (andra gången för idag), så efter detta ska jag nog slänga mig i duschen!

Så, min berättelse:

Min viktuppgång startade sommaren till årskurs 8. Jag minns det så väl, min mamma sa "du måste ut och träna mer, för du går ju bara upp i vikt", jag satt bara hemma vid datorn och chattade med olika folk.. och så var jag i skolan, så det blev inte så mycket till aktivitet där inte.
I nian vågade jag knappt visa mig, jag gick runt i stora tröjor & pösiga byxor (vilket jag nu i efterhand har förstått att det gör att man ser mycket större ut!!).

I slutet av åttan så flyttade min mamma till en annan stad, drygt 3 timmar från jag bor nu. Men jag ville inte lämna min skola eller mina vänner.. för jag trodde att skulle jag flytta till något annat ställe, börja en ny skola, en ny klass med massa nya människor hade jag blivit utstött - eftersom jag var tjock! Ja, precis så tänkte jag, därför stannade jag kvar, jag bodde hos min plastpappa (men han har varit som min riktigt pappa, då jag är uppväxt med honom och inte haft min biologiska pappa).
Problemet med att bo hos honom, var att han var alkolist, eller han hade blivit det sedan han och min mamma skilde sig.

Han hade ett val, det var att om jag skulle bo där, så skulle han bli tvungen till att börja med Antabus (Avvänjningsmedel vid alkoholism och alkoholmissbruk), vilket han även gjorde. Så allt var väll frid och fröjd faktiskt och jag trivdes! Men ett halvår senare (ungefär halva årskurs 9) så slutade han med dessa tabletter och började att dricka igen. Det var nu den svåra tiden började!

Hans jobbschema var så att han jobbade 6 dagar (2 dagturer, 2 eftermiddager, 2 nätter) och så var han ledig 6 dagar, ni kan inte förstå hur det var att vara hemma under dessa 6 dagar han var ledig. Det dracks ständigt, från det att han steg upp tills dess att han däckade, vaknade upp, drack osv. Dagarna i ända. Och de 6 dagarna han jobbade var det inte heller lungt. För jobbade han dagtur kom han hem vid 14 tiden, började dricka.. kom han hem vid 21, började han dricka då.. jobbade han natt, kom han hem, sov en stund, drack, däckade, och så upp till jobbet igen!

Ni undrar varför min mamma inte gjorde något? eller hur? jo det var så att jag berättade ingenting, utan sa att allt var frid och fröjd... för jag visste att om hon fick reda på detta, så skulle jag vara tvungen att flytta! vilket jag fortfarande inte ville! Kan ni tänka er, jag levde hellre med en alkoholsmissbrukare, än flyttade med risk att bli mobbad. (och då var jag inte ens i närheten av storlek jag är nu!).

Hur som haver, allt detta drickande resulterade i att alla pengar gick åt till lån, hyra och så öl.. ja öl var det mesta han drack!
Tillslut blev pengarna bara till för ÖL & hyran.. alltså ingen mat.. ja ni förstår.. INGEN mat. I kylen hade vi ungefär, 1 lök, någon syltburk, någon skvättmjölk.. aa ni förstår, det ekade i kylskåpet. Tillslut blev det så illa att han hade kronofogden efter sig, han stod ute vid bankomaten och väntade på att klockan skulle slå 00,00 så han hann ta ut all lön innan de drog lån, skulder m.m. Och för dessa pengar fick vi drygt 100-200 kr till mat, var han generös kunde det bli 500, men det var inte ofta! Så i början vad månaden så gick de ann, då fanns det mat.. Men det blev mindre och mindre (av naturliga skäl).. och så stod vi där igen.. med 1 lök... osv.

Alltså åt jag oftast bara 1 mål om dagen, det var det som serverades i skolan.. och det var inte mycket man åt där, för jag ville inte att folk skulle tro att jag åt så mycket.. att jag kanske hade någon sjukdom som gjorde att jag var stor.. och nej, jag vet inte mobbad, jag var tvärtom omtyckt av de allra flesta, hade många vänner osv.
Hur som helst, så åt jag oftast 1 mål om dagen.. Sen när det var helg, då blev det inte många mål man åt. Ibland kunde jag ha ätit 3 knäckebröd på en hel helg (åh det låter så sjutk nu när man skriver det! Inte undra på att min förmåga i skolan sjönk?).

Och eftersom jag inte åt något.. eller inte åt så mycket rasade jag i vikt, jag gick ner ungefär 20 kg. Men jag kan inte påstå att jag blev smal, eller smalare blev jag ju, men eftersom jag inte tränade så stannade liksom fettet kvar.. eller så, jag hade fortfarande mage och "kärlekshandtag" men visst de hade blivit mindre.

Jag flyttade hemifrån, till en alldels egen lägenhet sommaren 2006. Då kunde jag styra mitt eget liv och åt.. och så åt jag lite till, men det var liksom inga farliga mängder, det var inte nu jag gick upp alla (och lite till) kilo. Utan detta kom när jag blev tillsammans med M hösten 06.
Då hade vi många myskvällar, med chips, cola, popcorn, godis m.m.. alldels för många.. och så blev det kebab, pizza, mcdonalds.. och så rörde vi inte på oss, vi låg hemma och kollade på film och var sådär nykära ni vet.. som man är i början.. men vi kom nog aldrig riktigt in i en vardag.. utan det fortsatte.. och fortsatte... och fortsatte.. och nu sitter jag här och skriver en viktblogg om hur jag ska gå ner i vikt!

Vi har alltså haft detta myskvällar i 3 år.. nu menar jag inte att myskvällarna tar slut när man kommit över "nykär-stadiet", utan det blir liksom hela tiden.. ibland kan(kunde) vi äta chips&dipp, cola 4 - 5 ggr i veckan! Vilket är helt sjukt!

Men nu har jag satt ner foten, OM man ska äta något som chips, popcorn, godis.. ja då blir det på Fredag eller lördag! ENDAST 1 gång i veckan! Så är det bara!

Åh om ni har orkat läsa igenom hela detta inlägg, då är ni inte dåliga! :) men där har ni min lilla historia.. och nu har jag bara skrivit lite sammanfattat.. detta är långt i från allt, men för eran skull (och min) så ska jag inte skriva mer om det nu, för nu har ni fått läsa hur det legat till.. och att endel människor inte har det så lätt alltid.

Tack för eran tid att läsa! :) Kram på er!

1 kommentar:

  1. OJ vilken stark historia vännen. Jag hade samma problem som med din platspappa. Fast med min riktiga pappa. Många säger (framför allt min mamma) att det var där någonstans när jag fick reda på hans beroende att jag började gå upp i vikt. Tröstade med maten, omedvetet.

    Men men, här sitter vi. Starkare än någonsin. Och visst sjutton ska vi lyckas? :)

    SvaraRadera